PROJICERING OCH VERKLIGHET

PROJICERING OCH VERKLIGHET

…projektioner…vad är det för nåt?…well, låt oss inledningsvis sammanfattande paraplydefiniera det som skapade betingelser…man borde emellertid ofta-re använda benämningarna projiceringar och att projicera i stället för projek- tion …man främjar härmed medvetandegörandet av att processer är inblandade och att man inte huvudsakligen fokuserar på en slags produkt…benämningen projektion har ofta fler substantiviska ackord än benämningen projicering, som rymmer fler tillblivelse- och fullföljningsackord…verbformen projicera är även den en lämpligare term att använda när man vill underlätta utvecklandet av och inbjuda vishetsmedvetenhet…benämningen ’projektion’ kan ge en viss nä-ring åt formering och kvarhållning av kognitioner som bidrar till att uppleva fe-nomen och varelser som havande oberoende existens…med benämningen pro-jektion inbjuder man vanligtvis inte lika mycket till att klargörande vidga och dynamiskt nyansera våra betraktelser, utan tenderar i stället att ignorera tillblivelsebetingelserna och rikta psyket mot något objektivt: ett föremål, gestalter el-ler fenomen, vilka oftast oreflekterat upplevs som varande ’där’ som autonomt existerande…man objektifierar härigenom reducerande ett mångvariabligt skeende och undviker, avvisar eller blundar för den inblandade helhetsmönstrin-gen och för verklighetens signifikanta natur…

…låt oss här likna vårt liv vid att vi i allmänhet vistas i en konstruerad teatervärld, utan att veta om det…vi kan likna projektionerna vid själva teatrandet med alla synliga ingredienser…bl.a. skådespelarna på scenen, teatersalongen, pjäsen, kommunikationerna…och den projicerande bakgrunden eller de projicerande betingelserna kan liknas vid producerandet, regisserandet, sufflösandet, inlärningen av roller, intagandet av åskådarfunktionen och liknande…

…projicering kan vid närmare och inklusivare granskning framträda som ett här-och-nu-reflekterande som kommunikativt är med i hela den dynamiskt ömse-sidighetsberoende skapelseprocessen…och att man härvid med helhetsmedveten inställning kan påverka de inblandade betingelserna…projiceringar har ju ingen engångsbörjan och inget engångsslut…de pågår hela tiden…

     …är vi sedan också mera signifikansmedvetet närvarande, så är vi med i skeendena med bland annat ett holodynamiskt speglande helhetsperspektiv och ser då hur bl.a. olika delheter ömsesidigt dynamiskt speglar varandra och häri-genom förändrar helheten…

    …har vi sedan också med en ignorans- och konceptualiseringsbefriad och klart betraktande verklighetsmedvetenhet i vårt pågående projiceringsvarande, så kommer vi att alltmer genomskådande kunna se våra levnadsbetingelser även som konstruktioner, schabloner, påhittade system, filmer, försvarsmönster och lik-nande…och inget fel i det…snarare tvärtom!…och om vi nu även ser den sammansatta världens dynamik med verklighetsmedvetenhet inblandad och härmed även kan skåda projiceringar som illusoriska - dvs. vi ser dem på ett signifikant vis som förgängliga tillfällighetsskapelser - så ser vi även mera hinderfritt ige-nom alla projiceringar och betraktar så småningom inte längre de sammansatta och substantiella fenomenen som så verkliga, utan mera som (åtminstone potentiellt) transparent förgängliga…det som således förut med konventionella glas-ögon upplevdes mera som ’verkligt på riktigt’ börjar nu också framträda mera som något som är till synes verkligt…

…och med alltmer vishetsorienterad klarsyn, så kan de relativa skapelserna successivt med allt mindre hinder även fås att framträda regnbågsaktigt, medan den medvetet osammansatta och otidsrumsligt klarrena oändlighetstomheten i stället uppenbarar sig som den verkliga verkligheten…eller, låt oss snarare kalla den den möjliggörande verklighetsmedvetenheten…benämningen ’den verkliga verkligheten’ har inslag av objektifierande och autonomiserande projektioner, liksom benämningar som den ’absoluta verkligheten’, ’den ultimata basen’, ’det slutgiltiga varandet’ och liknande…

…om vi är intresserade av att öppna oss för vishetsmedvetenhet på en kvalificerad Mahayananivå, så har vi att erinra oss att ingenting överhuvudtaget har någon autonom existens…inte heller den subtilaste, klaraste, renaste, mest ge-nomlysta och parinirvanaste verklighetsmedvetenheten…en fullt upplyst medvetenhet är inte skild från någonting i hela multiversum…det är också detta som es-sentiellt är själva poängen med en Buddhauppvaknad verklighetsmedvetenhet …den rymmer inga hindrande betingelser och kan härigenom vara allestädes närvarande, även i de svartaste kosmiska hål…verklighetsmedvetenhet är icke-re-lativ, ovillkorlig, osammansatt och följaktligen också allestädes oföränderligt när-varande simultant i såväl alla rumsliga och tidsliga dimensioner som bortom des-sa…   

…när vi har börjat integrera vishetsorienterad verklighetsmedvetenhet och har den allt lättillgängligare, så blir ju också vår medvaro i helheten mera na-turligt upplysningsfrämjande och vårt projicerande och teatrande mera signifi-kansmedvetet utvalt och designat…

…när man förstår projicerandets natur, så kommer man att projicera allt mindre i onödan och omedvetet…ja, vi kommer att bli alltmer medvetna om vår omedvetenhet vid projicering i allmänhet…och vi kommer också - med alltmer meditativ erfarenhet - naturligt att bidra med sådana projektioner som främjar vår utveckling mot upplysthet…

…men, att förverkliga och integrera detta, kommer att ta ett tag för flertalet av oss, så vi har att stämgaffla kultiveringen av vår verklighetsmedvetenhet med tålmodiga grundackord och med signifikansmedvetna inställningar…  bland annat med att, låt säga, välkomna naturligt projicerade darmaljusstrålar från rymden…och sedan låta var och en av dessa ljusstrålar särskiljande mångfaldigas…vilka var och en sedan i sin tur återigen särskiljande kan mångfaldigas …alla dessa är ju havande med Buddhaupplysthetens potentialiter, likt låt säga en kosmisk energiljushöna som värper fram ljusägg, vilka i sin tur kläcks och ska-par ljushönor som sedan värper fram nya subtilare ljusägg…tills det så småningom enbart finns klart och ändlöst ljus kvar som inte längre kan särskiljas och subtiliseras…och inga ljushönor behövs då längre för att föda nya ljusägg…vad som blir kvar, är helt enkelt ändlöst klar och odifferentierbar ljusmedvetenhet, som inte har någon början och inget slut...

Jörg Fitz

               augusti 2013

             september 2016